Nyhetsfeed

Charlie Fra Anti Cimex: I 1979 tog jag klivet fullt ut och blev punkare

Bilder: Privat, og Roinefoto.se

Anti Cimex er kanskje det mest berømte svenske pønkebandet i perioden 77-87. Singelen Raped Ass sies å ha definert D-beaten.

Fortell meg litt om oppveksten din, hvordan du fant punken, og hvordan du opplevde å være ungdom i Sverige på åttitallet?

Min uppväxt var lite blandad. Vi var en familj på fem som med nöd och näppe fick finanserna att gå ihop, med en far som var periodare och ganska hård på spriten. Hade ofta besök av länsman när gubben vart aggressiv men efter perioderna var han ångerfull och överkompenserade. Efter två veckor var det dags igen.978009_10151612848467668_1815680032_o

Själv tog jag min tllflykt till min mormor, som nästan var mer mamma för mig än min egna mamma. Lärde mig att vara självständig men blev nog sedd lite som en outsider. Hade några få vänner på högstadiet, men det var en av dom som var på skolresa till England 1978 och kom hem med punksinglarna som ändrade mitt liv. 1979 tog jag klivet fullt ut och blev punkare!

Livet blev ju inte lättare för det, men nu hade man nåt att stå upp för! Raggarna ville bokstavligen döda oss och att gå på stan en fredag eller lördag kväll var förenat med dödsfara. Man lärde sig alla småstigar, buskar och gömställen som fanns och utvecklade sin löpning till oanade höjder!

10679487_10153273448427080_3371762433412035535_o

Den andre singelen til Anti Cimex, Raped Ass, sies å være en D-beat definerende utgivelse, men hva er du selv mest fornøyd med når du ser tilbake på den musikalske karrieren din så langt?

Jag är inte missnöjd med något musikaliskt jag gjort. Men självklart gillar man vissa skivor lite mer än andra. Raped Ass är definitivt en av dom. Dels för att vi gjorde något ingen gjort förut (i Sverige iaf) och dels för att vi fick till ljudet på ett vis vi själva blev överraskade över.

a0252318894_10

Även avskedsskivan, Scandinavian Jawbreaker är jag väldigt nöjd med. Återigen tog vi ett steg åt sidan mot vad som förväntades av oss och fick mycket käft för det. Jag tror tiden visade att vi gjorde rätt! Vi själva visste det hela tiden, men huvudsaken var alltid att vi själva var nöjda med det vi gjorde.

Min egen fortsatta utgivning fortsätter i samma stil, med små variationer, som jag alltid spelat. Och jag är fortfarande nöjd med allt jag gör!

inside

Hvilke trommiser har du selv sett opp til, og hvem vil du si har satt mest preg på din egen trommestil?

Nummer ett måste helt enkelt bli Bill Ward. Hans trumspel har varit väldigt inflytelserikt på mig. Vet inte om det hörs så mycket i mitt trummande, men inspirationen från honom går inte att förneka. Philty Animal såklart. Han är väl den trummis som satt mest spå i mitt eget trumspel. Chad Smith från Red Hot Chili Peppers är en trummis jag också såg upp till, under den sista tiden med Cimex. Tror inte det hörs nåt av det i mitt spel men det är ändå ett faktum. Annars är det med mest enskilda trumfills som satt prägel på mitt spel. Man tar lite här och lite där och vips, så har man en egen stil! Haha!

Hvilke band er du aktivt involvert i per dags dato, og hva kan vi forvente å høre fra deg fremover?

Ok, då kör vi:

Bring the Drones: Ett studioprojekt med Ted Fransson (fd Gamla Pengar). Klassisk d-beat där jag vägrar komma med input till Ted, som aldrig spelat d-beat förut. Vill ha en fräsch tankegång när det gäller musiken, och det kan inte jag komma med. På nya singeln spelar även Daniel Kjölsrud (Berserk Bastards) och Denis Boardman (Doom) med på.

Wolfhour: Gamla göteborgska kängpunkbandet Slaktattack lade ner och ur resterna skapade vi detta band. Fortsätter dock i samma spår som Slaktattack.

Knife for an Eye: Jag och Alriksson (Nasum, Accidents, Genocide SS) hade länge pratat om att starta ett band och plötsligt gjorde vi det. Vi ville komma ifrån det vi gjort innan och bestämde oss för att vara lite mer inspirerade av band som Zeke, GBH och Motörhead. Andra inspelningen är på väg att slutföras.

Blindfisted: Kai och Jens från Whip bestämde oss för att göra en platta där norska black metal-folk tolkar punk på deras eget sätt. Varje spår har olika gästsångare. Plattan är ute på vinyl och digitalt.

The Partisans: Gamla klassiska engelska punkbandet har legat i träda de senaste åren men vaknar så smått till liv. Trummisen hade dock fullt upp med sitt andra band så de ringer mig. Jag tackar ja. Kul!!

Namnlöst band: När Dishonorable Discharge (Oslo) lade ner, frågade Stian (Git) och Tarjei (vox) om jag ville trumma i ett nytt band. Jag svarade ja och där är vi. Fem låtar gjorda men mig veterligt fick vi inget namn

Death Dealers: Ett svenskt-engelskt samarbete med Dean i Extreme Noise Terror.

Har även ett par projekt med Denis (Doom) som inte riktigt tar av, eftersom vi bägge har så ont om tid.

1456033_10152077203309711_446933530_n

Nevn fem skiver en ekte musikknerd MÅ høre før han dør?

Oj, svår fråga eftersom jag inte är nån musiknörd! Men jag gör ett försök!

1: Sex Pistols – Never Mind The Bollocks
Historiskt sett en viktig platta men viktigast är att det är fan den bästa rockplatta som någonsin gjorts!

2: Motörhead – Valfri tidig skiva
Soundet! Mer behöver jag väl inte säga?

3: Discharge – Hear Nothing See Nothing Say Nothing
Viktigaste punkskivan när det gäller den hårdare skolan!

4: Creedence Clearwater Revival – Cosmos factory
Har alltid varit bra, kommer alltid vara bra, trots att pub-banden covrat dom till döds

5: Faster Pussycat – Faster Pussycat
Deras första är en klassisk rockskiva och är fantastiskt bra.

1 Kommentar på Charlie Fra Anti Cimex: I 1979 tog jag klivet fullt ut och blev punkare

  1. Roy Dstroy // 5. februar 2016 ved 15:39 // Svar

    Pünkjävel

Skriv en kommentar

Din email adresse vil ikke bli vist offentlig.


*